Mycket trötter

Har varit så otroligt trött idag. Hade kunnat ge vad som helst för att bara få ligga i soffan hela dagen. Men det gick icke. Möte på jobbet som det tydligen var mycket viktigt att jag gick på. Till på köpet hamnade det på mig att föra anteckningar eftersom ordinarie protokollförare var på annat möte, en annan skyllde på att hon hade så många andra protokoll som måste skrivas, en annan på att hon är så dålig på att föra anteckningar, de andra mötesdeltagarna tittade ner i bordet och hoppades att det inte skulle märkas att de var där. Så istället för att kunna ta ut lite komptid direkt efter mötet, innan det var dags för dagishämtning, så blev det till att skriva protokoll. Ja, ja... jag får försöka få till lite ledighet en annan dag. Nämnde jag att jag var på jäligt dåligt humör idag... eftersom jag var så trött.....

Efter dagishämtningen for vi iväg till farmor AB för att värma på och käka lite mat som hon förberett. Tur! Jag var inte ett dugg sugen på att laga till något idag. Strax innan kl.18 kom så farmor AB hem och jag kunde sticka iväg på annat möte. Ideellt engageman är mycket givande, men som sagt.... soffan hade varit nice. =)

Jaha... sen då... hem till ensamheten.... eftersom dotra sover hos AB.
Landade i soffan och föll i semikoma. Har precis lyckats ta mig därifrån eftersom jag varit för trött för att resa mig och ska nu pallra mig till sängs.

Natti natt!

Precis så var det....

Fick ett meddelande på Facebook från en gammal vän angående mitt förra inlägg här i bloggen. Meddelandet var en så otroligt bra beskrivning på hur livet var som aktiv på ridklubben att jag bara måste återge det här.

"Ja du Åsa men du har nog alltid varit sån som har många bollar i luften, tänker tillbaka hur många ggr har vi inte byggt banan kvällen innan och sen fodrat hästarna gått hem upp tidigt tagit hand om stallet sen ut ta hand om tävling borsta häst, uppvärmning sen in och tävla ner från hästryggen in igen i funktionärsskapet, ge hästarna lunch och jag glömde ju man har ju mockat åtskilliga skottkärror innan hela karusellen har dratt igång =). söndagkväll 20.30 släckt sagt godnatt åt sina tottisar hem i dusch sen platt i säng. =)"

Tiden på ridklubben var den bästa fostran man kunde få. Man blev fostrad både av det ansvar man faktiskt var tvungen att ta när man håller på med hästar och av de äldre stalltjejerna. Man kunde ju inte bete sig hur som helst och dom visade snabbt var skåpet skulle stå. =) Tack kära ni för en hård men rättvis uppfostran!


Älskade Banana Split, a.k.a Banarne, a.k.a Arne
Saknar dig alltid!

De' e' mycke' nu!

Jaha ja. Ännu en hektisk vecka är på väg mot sitt slut. Och jag känner mig faktiskt helt slut. Det skulle vara nice med lite semester faktiskt. Om bara plånboken sa ja så skulle jag kunna tänka mig en weekend någonstan. Gärna innan jul. Birmingham kanske? Eller bara vara hemma och komma ifatt livet? Vi får väl se, något måste jag göra.

Den här hektiska veckan har (utöver det vanliga jobbet och mammalivet) bestått av att köpa nya vinterdäck (hittade på Blocket), fixa så att däcken kom på plats, vara med på diverse möten, delta i mässa på Uppsala Konsert&Kongress, förbereda inför och delta i och hålla ett framförande på en konferens (Udda eller Lagom, som hölls på Etnografiska muséet i Stockholm och anordnades av Fritidsforum), samt förbereda inför helgens Ungdomsledarkurs. Fick till på köpet reda på i torsdags att den som skulle ha hand om kursens första dag (dvs idag Lördag) blivit sjukskriven. Som tur är kunde våran eminente distriktskonsulent fixa till så att dagen löste sig så jag slapp åka upp redan i morse och fick därmed en hel dag tillsammans med min kära dotter. Jag måste verkligen skära ner på alla mina aktiviteter! Både för hennes skull och för min egen! Ja, ja.... lättare sagt än gjort när man är som man är. =)

Peace!

New York, New York

Jaha... då är man åter till livet....
Har varit helt borta efter sommaren, men nu ska det bli bättring.

Kom hem från en IFS konferns i New York för en vecka sedan. En mycket välorganiserad, intensiv, idéväckande, spännande och givande konferens. Jag var med på ett flertal riktigt bra Workshops, en mycket intressant hearing på FN, och 2 mycket bra studiebesök. Hade bl.a. signat upp mig för ett besök på ett Community Center i östra Brooklyn. Helt grymmt bra! Så inspirerande! Vilka ungdomar! Vilket engagemang! Önskar verkligen att vi på Fyrisgården kunde knyta till oss så engagerade unga människor. (BTW... IFS står för International Federation of Settlement and Neighberhood Centers - se gärna http://www.ifsnetwork.org/)Konferensen hölls huvudsakligen i en av New York Universitys byggnader - fin fin utsikt över Empire State Building.

Som tur var hade vi några timmar här och där då vi kunde kolla in stan också. Så det blev mycket promenerande och tunnelbaneåkande. Såg till att spana in några braiga ställen: Rockefeller Center (många foton blev det - hade turen att komma upp precis vid solnedgången), Time Square, Brooklyn Bridge, Statue of Liberty, Battery Park, Svenska Kyrkan, Ground Zero, Dag Hammarsköld Plaza... m.fl.

Lyckades shoppa en del också... lite mer än jag tänkt mig. Och inte direkt något till mig själv som vanligt. Till Mirre blev det bl.a. 2 par Converse - dom är ju lite billigare Over There så jag kunde inte låta bli.



Jag ska väl erkänna att jag alltid varit lite negativ gentemot USA. Det har nästan blivit lite av en princip liksom. England har ju mera varit min grej. Efter att ha bott där både som liten och som större. =) Men, men... man kan ju ändra sig. New York var i alla fall en cool stad.


Vi bodde på Holiday Inn, Down Town Manhattan/SoHo, med mycket nära till Broadway Street, China Town och Little Italy. Helt okey hotell. Sjukt sköna sängar.... eller så var det bara det att jag var väldigt trött varje kväll....
Inga vägglöss fick vi med oss hem heller... Tur!
Däremot mycket ömma fötter!

Mera paj

Idag på eftermiddagen fick vi besök av Farfar André... dvs Mirres biologiska farfar.
Mirre fick chans att visa upp sina cyklings- och klättringskunskaper ute medan jag fixade till lite inne. Hade inget fika hemma så det fick bli till att göra smulpaj igen.... hade som tur är rabarber i frysen. Gjorde samma "smul" som igår kväll, men hade i lite cocos + att en del av dinkelmjölet fick bli av fullkornsvariant. Det blev riktigt bra om jag får säga det själv... och det får jag.... =)
Nu måste jag göra en seriös ansträngning på packningsfronten. Hade tänkt stryka lite kläder innan de åker ner i resväskan... det är liksom trevligare att packa upp dem då...

Ses!

Blåbärspaj

Fixade en härlig smulpaj nu på kvällen. Mirrepirre och jag var som lite sugna... och så hade vi turen att få besök av broder Rickard och hans sambo Ida och deras lilla Emmie.

Mirre blev helt plötsligt väldigt intresserad av sina gamla bebisleksaker som jag plockade fram. I skrivandets stund leker hon och hennes dockor fortfarande med dem för fullt... tur att det är semester och att vi har en vecka på oss att få tillbaka dygnsrytmen...
Emmie fick i alla fall med sig några saker hem. Bl.a. två grejer som Rickard själv hade när han var bebbe (den som spar han har) och så det babygym som han köpte till Mirre när hon var bebbe. Känns skönt att det blir använt... det är ju inte som att jag kommer att få användning för det inom en överskådlig framtid.... =)

Men, men åter till pajen. Hittade blåbär i frysen från förra årets plockning (blev inspirerad av en gammal studiekamrat som skrev på sin blogg om sina gamla körsbär).
Själva "smulet" gjorde jag efter ett recept som jag hittat i Blossoms tidning. Riktigt gottigt blev det! Här kommer receptet:

Blanda 100 g ekologiskt smör med 1 dl socker (Blossom tipsar om råsocker). Tillsätt 2 dl ekologiskt dinkelmjöl, 1 dl havregryn och lite vaniljsocker.
Grädda i ugnen i ca.20 min. (Jag hade på 200 grader)

Mumsfillibabba! =)

Det blir som sagt sällan som man tänkt sig....

Nu har Mirres bonusfarfar bestämt sig för att inte åka med till Gotland i alla fall. Han håller på och rustar ute i sommarstugan och har inte hunnit så långt som han tänkt sig. Trist, men inte mycket att göra åt.
Det jobbiga blir att vi nu måste tränga in oss alla i en bil.

Börjar bli lite pirrigt nu detta. Hoppas alla kommer att ha möjlighet att göra det de vill utan att alla andra får kompromissa allt för mycket. Det hade onekligen varit enklare om vi haft 2 bilar. Men, men... det blir till att anpassa sig helt enkelt.

Ses!