Cool?

Var med en kollega och käkade på en grill nära mig idag.
Bäst vi satt där så kom ett gäng killar och satte sig vid bordet bredvid. Grabbarna snackade med varandra som den gruppen grabbar brukar. Efter ett tag började jag snappa upp vad de snackade om. Det var lite halvkriminella grejer sådär. Bland annat om hur man skulle göra om man åkte fast... "Det är ju bara att erkänna och sen neka till allt....". Ja så kan man ju också göra.
De snackade vidare och jag käkade på.

När vi kom ut sa min kollega (som är betydligt yngre och coolare än jag) att nu kunde jag ju känna mig stolt. Vaddå? sa jag. Jo det faktum att de pratade så öppet fast jag satt precis intill berodde tydligen på att de tyckte att det var chill... det var lugnt alltså... eftersom de tydligen förmodligen ansåg att jag tillhörde de coolas skara. För det berodde ju troligtvis inte på att de tyckte att jag såg så pass gammal ut att jag inte skulle fatta nåt av det de sa.
Hmm... ska man ta det som en komplimang eller inte? =)

Men, va fan... Jag e ju fett cool! Man är ju inte keff eller nåt.....

Tja på re!


=)

Vilken jäla dag...

Vissa dagar är bara fullkomligt knas.

Idag på förmiddagen gick jag ut på balkongen för att plocka bort lite skräp jag har där. Upptäcker då att två flaskor julmust är puts väck från min back som jag förvarade där ute. Va faaan....
Kollar så nedanför balkongen... jo mycket riktigt... spår i snön och ett antal söndertrampade buskar. Det har varit folk upp på min balkong!!! Som ni förstår skiter jag fullständigt i läsken som de tagit. Det är ju vetskapen om att folk faktiskt kan ta sig upp på balkongen som känns för jävligt rent ut sagt!
Jagade rätt på en representant ur Brf Styrelsen och berättade vad som hänt. Det kan ju vara bra för dem att veta vad som händer tänkte jag. Speciellt eftersom det hänt annan skadegörelse för ett tag sedan så att de nu har Securitasvakter med hund som kollar läget här på området då och då.
Sen var det ju bara att ringa polisen och anmäla det hela. Kändes hur löjligt som helst, men tjejen som tog emot anmälan hade full förståelse för att det inte var "det stulna godset" jag oroade mig för. Vi skrattade rätt gott båda två... =) Men, men... anmält blev det i alla fall.

Sen kom farsgubben med sambo hit. Vi käkade lite och sen var det bara att göra sig klar för att åka iväg på annat kalas. Skulle ha varit där kl.15, men p.g.a. olika omständigheter så hade jag ju inte hunnit duscha och det ville jag ju göra innan jag åkte. Sen kom jag på att jag inte fixat något födelsedagskort, så det var bara att sätta igång med att klippa och klistra lite. Kom i alla fall iväg till sist... bättre sent än aldrig.

Efter kalaset var det bara att kasta sig hem för att fixa nån mat. Klockan var nu redan typ 18.30... så det fick bli pannkakor. Inte för att dottern klagade på det precis... =)

Strax efter kl.20 kom min mor. Dags för paketutdelning.... behöver jag säga att lillskruttan kom sent i säng....

Jaha, så till sista delen av knasdagen. Grannen-två-trappor-upp hade fest även denna helg. Högljuddare än nånsinn. Och all musik lät "boff, boff, boff, boff...". Helt ok ibland, men inte när klockan börjar bli efter 23. Grannen-mittemellan höll på att få spel tydligen. Jag tror han var och sa till ett par gånger. Men efter 2 minuter var det samma volym igen. Då började den smarta grannen-mittemellan att banka på ett element. Ja inte fan hördes det uppåt... det hördes ju mer neråt... till mig. Till sist började morsan och jag att sjunga i kör ner hos mig för att kontra lite.
Och imorgon ska jag gå upp relativt tidigt och börja baka lussebullar.... Hoppas grannen-två-trappor-upp har en skön baksmälla... *he, he* Han vinglade i alla fall iväg rätt fint när de väl stängde av musiken kl.00.27.
Hämnden är ljuv...

Tjingeling!

Födelsedag med snopet avslut...

Mirre vaknade typ vid 05.30 och tyckte att det borde vara dags att gå upp. Jag lyckades få henne på bättre tankar... hon somnade om. Strax efter kl.07 gick jag dock upp... hämtade presenter och stämde upp i vacker sång. Svårt att veta om hon blev glad åt grejerna... men jag hoppas de dög. Jag hade nämligen inte köpt det hon önskat sig: en egen dator. Vi hade väldigt mysigt resten av dagen i alla fall.... kollade Julkalendern, åt frukost och kollade på "Rasmus på luffen", sen kollade vi på "Astrid Lindgrens jul" och till sist på "Skönheten och Odjuret". Efter det lekte Miranda en stund medan jag fixade sen lunch. Efter lunchen blev det mera lek, men hon började bli lite otålig.... jag behövde nämligen städa lite och kunde inte leka med henne plus att vi ju skulle hem till Farmor AB också. Farmor AB ville bjuda på middag... hennes plan var dessutom att Mirre skulle sova kvar, men jag tyckte att det kunde räcka med att hon ska sova där från onsdag till lördag denna vecka. I vilket fall som helst så slängde vi oss iväg i bilen strax efter kl.18. Väl framme kom vi in i en rökluktande lägenhet... som alltid när de eldar i öppna spisen - "utsuget" kan inte vara riktigt som det ska vara i den där skorstenen. Middagen var väldigt god och som vanligt väldigt riklig. Innan efterrätten blev det presentöppning. Mirre fick bl.a. ett par längdskidor. Riktiga värstingar... och pjäxorna ska vi inte snacka om.... Allt från Fischer! Hmmm.... jag hade tänkt att hon kunde prova på detta med skidåkning på ett par begagnade skidor innan det köptes några av den kalibern... men, men.... vill de slänga ut en massa pengar på utrustning som kanske inte blir använd så är det ju upp till dem... Ja, ja... jag får väl leta rätt på ett par skidor jag också... skulle ju inte vara helt fel att få igång kondisen lite...,.

Precis som tidigare så var det dessutom svårt att avgöra ifall lillstumpan blev glad. Jag tror inte hon kunde greppa vad det var hon hade fått liksom. Ja, ja... Bonusfarfar A skulle väl i alla fall ut och åka med henne på fredag. Ska bli intressant att höra vad hon tycker om skidåkning.

Så till det som fick dagen att sluta mycket snopet....

När Mirre fikat färdigt gick hon som vanligt och lekte med Schäfern Otto. Helt plötsligt hör jag hur han skäller till på ett sätt som inte lät bra och jag inser att något hänt. Jag kastar mig bort från fikabordet. Miranda gråter. Otto har av någon anledning skrapat tänderna på hennes kind. Inte bitit som tur är! Men hon har i alla fall ont och blöder lite. Hon har dessutom börjat bli blå där hundtänderna slagit i. Stackarn! Hennes älskade Otto har lyckats göra henne illa och ingen vet vad som hände. Inte ens hon själv kan berätta - eller så vill hon inte berätta. I vilket fall som helst så blev det en trist avslutning på födelsedagen. Men Otto fick en kram som vanligt innan vi åkte hem, så hon har inte blivit rädd i alla fall. Tur! Det vore för jäkligt om hon blev hundrädd!

Ja, ja... nu har jag äntligen fått henne att somna. Vet inte hur jag ska få henne att somna i vettig tid. Men det får jag beklaga mig över en annan gång.

Natti natt!