När tala är silver...

Har funderat lite kring detta med när det är okey att uttrycka sin åsikt och när det inte är det.
Jag har övat i massor med år på att trycka bort osäkerheten och faktiskt säga min mening och faktiskt tycka att jag är värd att bli lyssnad på. Det är inte alltid det känns helt lätt, men det är den fostran jag fått genom många år i föreningslivet. Är man förtroendevald ungdomsrepresentant så kan man inte låta osäkerhet och dåligt självförtroende hindra en - hur tuff och verbal 40-talisttanten på ordförandeposten än är.... liksom... =)
Men nu, efter alla dessa år av träning, ska jag tydligen helst hålla tyst.
Men va fan... när ingen annan säger nåt då? Ska jag bara hålla igen om mina förslag? Om någon inte gillar mitt förslag och faktiskt kommer med ett bättre så är jag inte sämre än att jag kan ändra mig. Varför ska de som oftast är tysta höjas till skyarna så fort de vågar uttrycka en åskikt... hur trivial den än är? Medan jag ska behöva få stå ut med konstiga blickar? Ska jag börja be om ursäkt för att jag finns till nu helt plötsligt? Nä, det kan folk fan glömma! Det gjorde jag tillräckligt under min grundskoletid och det är väl tänkt att man ska gå framåt i sin utveckling eller? Och om tanken är att det ska vara högt i tak så ska väl samma takhöjd gälla alla, eller?
Tro det eller ej, men jag har faktiskt jobbat väldigt mycket för att alla ska ha möjlighet till inflytande och jag har då och då stöttat mina medmänniskor för att de ska våga ta mer plats. Men det betyder inte att jag ska behöva förminska mig själv eller bara låta saker bero pga att andra inte har någon fantasi eller kreativ förmåga och är helt utan förmågan att tänka fritt.

Ja, ja... nu har jag spytt ur mig lite... =)

Tjingeling!

Vilken jäla dag...

Vissa dagar är bara fullkomligt knas.

Idag på förmiddagen gick jag ut på balkongen för att plocka bort lite skräp jag har där. Upptäcker då att två flaskor julmust är puts väck från min back som jag förvarade där ute. Va faaan....
Kollar så nedanför balkongen... jo mycket riktigt... spår i snön och ett antal söndertrampade buskar. Det har varit folk upp på min balkong!!! Som ni förstår skiter jag fullständigt i läsken som de tagit. Det är ju vetskapen om att folk faktiskt kan ta sig upp på balkongen som känns för jävligt rent ut sagt!
Jagade rätt på en representant ur Brf Styrelsen och berättade vad som hänt. Det kan ju vara bra för dem att veta vad som händer tänkte jag. Speciellt eftersom det hänt annan skadegörelse för ett tag sedan så att de nu har Securitasvakter med hund som kollar läget här på området då och då.
Sen var det ju bara att ringa polisen och anmäla det hela. Kändes hur löjligt som helst, men tjejen som tog emot anmälan hade full förståelse för att det inte var "det stulna godset" jag oroade mig för. Vi skrattade rätt gott båda två... =) Men, men... anmält blev det i alla fall.

Sen kom farsgubben med sambo hit. Vi käkade lite och sen var det bara att göra sig klar för att åka iväg på annat kalas. Skulle ha varit där kl.15, men p.g.a. olika omständigheter så hade jag ju inte hunnit duscha och det ville jag ju göra innan jag åkte. Sen kom jag på att jag inte fixat något födelsedagskort, så det var bara att sätta igång med att klippa och klistra lite. Kom i alla fall iväg till sist... bättre sent än aldrig.

Efter kalaset var det bara att kasta sig hem för att fixa nån mat. Klockan var nu redan typ 18.30... så det fick bli pannkakor. Inte för att dottern klagade på det precis... =)

Strax efter kl.20 kom min mor. Dags för paketutdelning.... behöver jag säga att lillskruttan kom sent i säng....

Jaha, så till sista delen av knasdagen. Grannen-två-trappor-upp hade fest även denna helg. Högljuddare än nånsinn. Och all musik lät "boff, boff, boff, boff...". Helt ok ibland, men inte när klockan börjar bli efter 23. Grannen-mittemellan höll på att få spel tydligen. Jag tror han var och sa till ett par gånger. Men efter 2 minuter var det samma volym igen. Då började den smarta grannen-mittemellan att banka på ett element. Ja inte fan hördes det uppåt... det hördes ju mer neråt... till mig. Till sist började morsan och jag att sjunga i kör ner hos mig för att kontra lite.
Och imorgon ska jag gå upp relativt tidigt och börja baka lussebullar.... Hoppas grannen-två-trappor-upp har en skön baksmälla... *he, he* Han vinglade i alla fall iväg rätt fint när de väl stängde av musiken kl.00.27.
Hämnden är ljuv...

Tjingeling!

Vicken j**la smäll.....

Lyckades smälla med bilen idag när jag var på väg till lekskolan.
Bilarna framför mig tvärnitade plötsligt och jag blev tvungen att veja.
Killen jag körde på hade också vejt ut i vägrenen pga att han såg i backspegeln att bilen bakom honom kom i ganska hög fart. Fan va irriterad jag blev. Jag blev liksom tvungen att köra in i honom för annars hade jag legat ute på åkern. Hade han inte stått där så hade min vejning lyckats och det hade inte varit mer med det. Men så kommer ju inte försäkringsbolaget att se det. Tur i oturen så blev ingen person skadad och det är bara min vänstra framlykta som är demolerad.... man kan säga att den liksom är "ickeexisterande". =/
Skit, skit, skit!!!! Roligare saker har man ju lagt pengarna på! =(


*suck*

Va i h*vete är det för fel på folk?

Idag stressade jag iväg i snöyran för att hinna vara med på Lyktfesten på lekskolan.
När jag kommer upp för den lilla backen vid polishuset och ska svänga höger tar det tvärstopp. En nisse i en gammal skruttbil står och slirar vid trafikljuset och kommer inte iväg. Man fattar.... INGA VINTERDÄCK. Först blev jag irriterad över detta faktum... jag menar... sicken överraskning att det kom snö pang poff i november... det har väl aldrig inträffat förr i modern svensk historia... Eller?
Ja, ja... nästa irritationsmoment blev ju att cykel- och gångtrafikanterna som stod precis intill den slirande stackar'n inte gjorde någon som helst ansats till att vilja göra en insats. Nä, de blev mest glada över att de ju kunde smita över vägen fast de egentligen hade rött.
Sen slog bilarnas trafikljus om till rött... och sen till grönt igen... den slirande nissen kom fortfarande inte iväg och ingen gjorde något för att förbättra situationen. Folk började istället byta fil och ta en annan väg. Jag blev mer & mer irriterad och mer & mer stressad!
Jaha, vad göra?! Jo, jag stängde helt enkelt av min bil, drog i handbromsen, öppnade försiktigt bildörren (så att ingen av fartdårarna som kom bakifrån skulle köra på mig) och gick bort och knackade på hos den stackars sliraren. När jag frågade om jag skulle hjälpa till svarade tonåringen i bilen att "Tja, om du vill.... men jag ska ju bara åka bort och parkera". Mitt svar blev att "det har väl inget med saken att göra? Du måste ju iväg härifrån för folk vill ju liksom förbi."
Jag ställde mig så och knuffade på... och kors i taket.... det kom en snubbe och hjälpte till och helt plötsligt kom tantan från bilen direkt bakom den stackars sladdarn...
Ja där ser man vad lite initiativförmåga kan resultera i... om en börjar så hänger oftast fler på.

Men jag kan meddela att jag var så jävla arg på alla som bara skitit i det hela så jag hade fan kunnat börja grina. När jag kom fram till lekskolan träffade jag som tur var på en god vän så jag kunde ösa ur mig lite. Dessutom var Mirres grupp sena ner så jag lyckade vara på plats när hon kom trots alla idioter i Uppsalatrafiken.

SÄTT PÅ VINTERDÄCKEN I TID
OCH
HJÄLP FOLK NÄR DE BEHÖVER HJÄLP!

Sköt om er!

Mycket trötter

Har varit så otroligt trött idag. Hade kunnat ge vad som helst för att bara få ligga i soffan hela dagen. Men det gick icke. Möte på jobbet som det tydligen var mycket viktigt att jag gick på. Till på köpet hamnade det på mig att föra anteckningar eftersom ordinarie protokollförare var på annat möte, en annan skyllde på att hon hade så många andra protokoll som måste skrivas, en annan på att hon är så dålig på att föra anteckningar, de andra mötesdeltagarna tittade ner i bordet och hoppades att det inte skulle märkas att de var där. Så istället för att kunna ta ut lite komptid direkt efter mötet, innan det var dags för dagishämtning, så blev det till att skriva protokoll. Ja, ja... jag får försöka få till lite ledighet en annan dag. Nämnde jag att jag var på jäligt dåligt humör idag... eftersom jag var så trött.....

Efter dagishämtningen for vi iväg till farmor AB för att värma på och käka lite mat som hon förberett. Tur! Jag var inte ett dugg sugen på att laga till något idag. Strax innan kl.18 kom så farmor AB hem och jag kunde sticka iväg på annat möte. Ideellt engageman är mycket givande, men som sagt.... soffan hade varit nice. =)

Jaha... sen då... hem till ensamheten.... eftersom dotra sover hos AB.
Landade i soffan och föll i semikoma. Har precis lyckats ta mig därifrån eftersom jag varit för trött för att resa mig och ska nu pallra mig till sängs.

Natti natt!

Äckelpäckel

Vissa saker kan jag verkligen störa mig så fullständigt på. Det kan vara stort som smått. Men sen finns det andra saker som jag bara totalt äcklas av. Ett exempel är folks oförmåga att fräsha till efter sig när de varit på toaletten. Hemma får de väl göra hur 17 de vill, men jag har verkligen ingen som helst förståelse för när folk lämnar offentliga toaletter fullkomligt nergrisade. Har folk verkligen så jävla bråttom att de inte kan ta sig tid att snygga till lite efter sig? Är det för mycket begärt att man kan få komma in på en toa på stan (eller ibland t.o.m. på mitt jobb) utan att känna att man vill sanera stället innan man sätter sig? Det händer alldeles för ofta att det är blött på ringen eller slaskigt på golvet. Folk lämnar dessutom både fartränder och bromsspår efter sig - fast det finns utmärkta redskap inom räckhåll för att skrubba bort dem. Ibland har dessa snubbon inte ens spolat, eller så har de spolat men allt har inte spolats bort och de har uppenbarligen inte haft tid att vänta på att de kan spola en gång till. Vad är problemet? Gör rent efter dig för helvete!

Morsning!

Hur snygg måste man va...

... för att folk ska stanna vid övergångsstället?



Tyvärr tillhör jag inte gruppen fotgängare som bara kliver ut i gatan och tror att alla bilister anser det som självklart att stanna vid övergångsstället. Kanske är det för att jag har körkort och kör ganska mycket bil och vet att tanken ibland har lång resväg mellan hjärnan och bromspedalen. Tyvärr tillhör jag inte heller gruppen unga snärtor i kortkort kjol som inte verkar ha några som helst problem med att få gubbarna stanna. Eller gubbar förresten... härom dagen svischade en kvinna med ett par barn i bilen förbi mig vid ett övergångsställe vid OKQ8-macken på Svartbäcksgatan. Det är 50 där, men det körde hon definitivt inte! Okey att man kan vara stressad, men med barnen i bilen kan man väl åtminståne hålla hastigheten inne i stan. Eller? Tänk om man kör på någon, denne någon far upp på motorhuven fullkomligt nerblodad och där sitter ens barn och är fullt medvetna om att deras förälder just orsakat att en annan människa är svårt skadad eller kanske död.
När jag nu ändå är igång och irriterar mig över folk i trafiken så kan jag ju inte låta bli att nämna Uppsalas cyklister. Jag är helt övertygad om att jag kan se vilka cyklister som har körkort och vilka som aldrig kommer att få (eller iaf inte borde få) nåt. Helt jäkla otroligt att de funderar på att ge cyklister samma typ av företräde som gångtrafikanter på vissa ställen. Men va faaaan... vad är det för fel på att helt enkelt se till så att folk kan trafikreglerna?! Folk måste väl ha nån sorts självbevarelsedrift. Om du cyklar rätt ut framför en bil så är det ditt fel! Man hinner inte stanna!
Ja, ja... nog med irritation för denna gång.

Be careful out there!