Lektant...

...fick man vara igår på midsommarfirandet vid Gimo Idrottsgård. Min fars sambo och hennes kompanjon stod för musiken och underbara Inger var ringdansledare.


Efter dansen kring midsommarstången var det dags för en trollkarl att uppträda. Ja, trollkarl och trollkarl.... Jag vet inte riktigt vad det var för nisse dom hittat. =/


Senare på kvällen var jag mattant i Norrskedika så då hann jag inte ta några bilder. :P

En riktigt lugn och skön midsommar blev det i alla fall. Visserligen somnade inte Mirre förrän kl.00.00, men hon sov i alla fall relativt länge i morse. =)

Idag har jag varit socialtant... =) Var till Lövsta och hjälpte min mormor och gammelmoster att komma iväg till kyrkogården i Österlövsta. Mormor fick dessutom chansen att prata och berätta lite om Försäter.


När vi väl var tillbaka i Östhammars kommun var det hög tid för kvällsmat så jag tänkte att vi skulle "lyxa" lite och köpte hamburgare till Mirre på Stop 76. Efter 20 minuters väntan fick vi maten och skulle sätta oss i bilen. Då öste regnet ner! Vi sprang i alla fall till bilen och åkte till Hanunda. Då hade maten hunnit bli kall och jag har nu dessutom lärt mig att min dotter faktiskt inte gillar hambugare och strips. Så det kommer jag aldrig mer att köpa. Hon åt tre tuggor på hamburgaren och ungefär 7 strips. Näää... ska det vara snabbmat så ska det vara sushi helt enkelt. =)

Tjingepling!

Kvällen före midsommarafton....

... då är vi alltid i Hanunda.
Så gott som hela byn samlas och tar med sig mat & dryck och diverse redskap och drar ut i skogen. Midsommarstången ska byggas och kläs. Här håller man benhårt på könsstereotypa arbetsuppgifter... karlarna snickrar till och klär själva stången (med björk som de själva varit och huggit såklart)medan kvinnorna plockar blommor och binder iordning ringarna.
När midsommarstången är färdig är det dags att äta. Alla har tagit med sig någonting. Silltårta och gubbröra är självklarheter. Någon har alltid med sig ett par pajer.


När vi mumsat klart är det bara att lassa på stången på traktorkärran och åka iväg till "bycentrum" (vid postlådorna).

Här ska stången resas och sen blir det kaffe och toskakaka och diverse från barskåpet. Precis som förra året....


Enda skillnaden i år var att det faktiskt inte regnade. Vi hade en riktigt varm och härlig kväll.

En glad & trevlig midsommar till er alla!

Fett me kärlek

I fredags gick det årliga ungdomsevenemanget Fett me kärlek av stapeln här i Uppsala.
Jag och några kollegor var där och försökte göra ungdomarna uppmärksamma på att vi finns till. Det gick väl sådär. Ganska lite folk. Om det var regnet eller det faktum att det inte var några riktigt superbra band som lirade vet jag inte. De band som jag själv tyckte var nåt att se var "Satan takes a holiday" och "Hardcore Superstar".
Så här kommer några bilder på dom.... =)

Testing testing

I'm going to try and put a video from my phone onto my blogg. Let's see how it goes... =)

Ett slocknat liv...

Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Känner bara att jag måste skriva något.
Tårarna rinner lite sakta nerför mina kinder och sorgen känns ungefär som bomull i bröstet. Jag är inte hysteriskt ledsen - det var ju länge sedan vi hade någon kontakt. Men många minnen väcktes till liv nu ikväll. Fick veta från en gammal vän att en av våra gemensamma gamla vänner tagit sitt eget liv. I söndags.
I söndags hade jag en riktigt bra dag. Och samtidigt som jag hade en sådan bra dag hade en annan människa, som jag en gång i tiden tyckt så väldigt mycket om, en så låg dag att han inte orkar leva längre. Visserligen har jag hört att människor som varit deprimerade under en längre tid känner sig ofattbart lyckliga när de väl bestämt sig för att "nu får det vara nog". Är det så? Är tanken på döden något som kan ge en nedstämd människa frid? Kan döden fungera som en befrielse?
Jag har alltid blivit så arg när ämnet självmord kommit på tal. Jag har alltid tänkt att människor som tar livet av sig måste vara fullständigt egoistiska. Hur kan man göra så mot de människor man lämnar kvar?
Nu vet jag inte längre vad jag tycker. Det känns bara sorgligt allting.

Den här gamla vännen var också min syssling. Hans pappa och min mamma var kusiner.
Jag visste inte att den här sysslingen fanns förän jag gick i gymnasiet.
Min mamma berättade för mig några veckor in i första terminen på Bruksgymnasiet (1989)att jag hade en syssling som tydligen också gick där. Det hon visste med säkerhet var att han hette Michael och hon trodde att han hette Larsson i efternamn.
Såååå.... efter lite efterforskningar upptäckte jag att denne Michael var den kille som alla kallade för Felix. Ja, och resten är historia. Vi hade i alla fall många roliga stunder under åren som följde. Felix var nämligen kompis med en av de tjejer som jag umgicks mest med under gymnasietiden. Jag säger bara Fiskarfesten, Roslagsloppet, Midsommar, Hasselbacken, Nyårsafton på Gräsö, Sista april i Gimo, Krutudden, Folkan... ja listan kan göras lång. Jag ska bevara minnena från dessa roliga stunder så väl jag kan.

Hoppas du fått frid nu vännen!