1 juni 2010

Ett slocknat liv...


Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Känner bara att jag måste skriva något.
Tårarna rinner lite sakta nerför mina kinder och sorgen känns ungefär som bomull i bröstet. Jag är inte hysteriskt ledsen - det var ju länge sedan vi hade någon kontakt. Men många minnen väcktes till liv nu ikväll. Fick veta från en gammal vän att en av våra gemensamma gamla vänner tagit sitt eget liv. I söndags.
I söndags hade jag en riktigt bra dag. Och samtidigt som jag hade en sådan bra dag hade en annan människa, som jag en gång i tiden tyckt så väldigt mycket om, en så låg dag att han inte orkar leva längre. Visserligen har jag hört att människor som varit deprimerade under en längre tid känner sig ofattbart lyckliga när de väl bestämt sig för att "nu får det vara nog". Är det så? Är tanken på döden något som kan ge en nedstämd människa frid? Kan döden fungera som en befrielse?
Jag har alltid blivit så arg när ämnet självmord kommit på tal. Jag har alltid tänkt att människor som tar livet av sig måste vara fullständigt egoistiska. Hur kan man göra så mot de människor man lämnar kvar?
Nu vet jag inte längre vad jag tycker. Det känns bara sorgligt allting.

Den här gamla vännen var också min syssling. Hans pappa och min mamma var kusiner.
Jag visste inte att den här sysslingen fanns förän jag gick i gymnasiet.
Min mamma berättade för mig några veckor in i första terminen på Bruksgymnasiet (1989)att jag hade en syssling som tydligen också gick där. Det hon visste med säkerhet var att han hette Michael och hon trodde att han hette Larsson i efternamn.
Såååå.... efter lite efterforskningar upptäckte jag att denne Michael var den kille som alla kallade för Felix. Ja, och resten är historia. Vi hade i alla fall många roliga stunder under åren som följde. Felix var nämligen kompis med en av de tjejer som jag umgicks mest med under gymnasietiden. Jag säger bara Fiskarfesten, Roslagsloppet, Midsommar, Hasselbacken, Nyårsafton på Gräsö, Sista april i Gimo, Krutudden, Folkan... ja listan kan göras lång. Jag ska bevara minnena från dessa roliga stunder så väl jag kan.

Hoppas du fått frid nu vännen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar