Nya glas

Har länge letat efter nya glas. Och äntligen har jag hittat en modell som tilltalade ögat. Tyvärr finns de inte att köpa förän i slutet av april tydligen. Men, men.... den som väntar på något gott... Designer är i alla fall Professor Timo Sampaneva(31 Oktober 1926 - 6 Oktober2006). Glaset finns från Design House Stockholm och kommer att kosta 250 spänn för 4 sycken om uppgifterna som jag sett stämmer. Jag gillar't! =)

Hur förklarar man?

Idag när jag (som vanligt) hämtade lillskruttan hemma hos Farmor AB var hon inte direkt samarbetsvillig. Hon for runt och ville inte alls klä på sig. Efter ett tag frågade hon: Varför vill du alltid att jag ska sova hemma hos dig? Jo för att du också bor där ju, svarade jag. Men det är tråkigt hos oss! svarade Mirre. Men det var ju så roligt hemma igår, försökte jag. Varför är det så tråkigt hos oss då? Min älskade lilla 4-åring svarade då: Det är roligare här, för här finns det både en mamma och en pappa. Men, sa jag, här är det ju farmor och farfar. Inte farfar, svarade Mirre, det är ju Anders. Jo visst, svarade jag, men han är ju din bonusfarfar. Tyvärr är det ju så att du bara bor med din mamma. Men det har ju gått bra ändå. Jamen..., fortsatte Mirre.

Och sen fortsatte funderingarna kring varför hennes pappa inte bodde med oss. "Det bara blev så" har väl blivit mitt standard svar. "Han har ju en ny familj nu och därför kan han inte bo med oss" är ett annat. "Vi bestämde oss för att det skulle vara så" är ett tredje. Fjärde svaret brukar till sist bli "Jag vet inte".

För vad 17 ska jag svara. Jag kan ju inte direkt gå in på några detaljer. Vet inte om jag någonsin kommer att kunna ge henne ett helt ärligt svar. Visst har jag lust ibland att säga vad jag oftast tycker om hennes far... men det är väl tur att man har en spärr.

Med tanke på hur sällan han ser till att träffa henne och med tanke på att han inte ens pratar med mig så lär hon väl bilda sig en egen uppfattning med tiden och jag har ingen lust att föda henne med negativa tankar från början.

Men jag antar att de leker "mamma, pappa, barn" på dagis och de andra barnen har väl kontakt med sina fäder så det är ju rätt naturligt att tankarna kommer. De andra barnen hämtas ju även av sina pappor - Mirre hämtas av Farmor eller Anders eller Mamma.

Ja, ja... sån't e livet. Hur man än vrider och vänder så har man rumpan bak....

Tjingeling!

Tullipaner

Jag älskar tulpaner!
Det är den sorts blomma som är snygg även när den är på väg att blomma ut och tänk så många olika färg- och formvarianter det finns. Såhär när våren är på gång brukar jag börja köpa hem tulpaner så fort jag är i affären. De blir en extra detalj i inredningen som dessutom luktar vårigt.
När jag fyllde år i helgen hade jag turen att få en bukett med otroligt fina tulpaner från min bror och hans sambo. Jag hade visserligen sagt till broderna att det var typ det enda jag önskade mig, men det var kul att han kom ihåg. =)
Nu håller de på att blomma ut och de såg så coola ut att jag var tvungen att fota dem.



Hoppas ni får en skön och vårig dag och att ni har någon som köper tulpaner åt er. Och har ni inte det.... köp till er själva!



Ha det gött!

Ge mig mera tid...

... och ork!
Måndag morgon och strålande solsken. Men jag har ingen ork. Gick nog dessutom och la mig lite för sent igår.
En intensiv dag väntar.
Samordningsmöte på jobbet som ska ta 1,5 timme. Får hoppas att det inte tar längre än så. Sen måste jag åka bort till Mirres dagis... skulle ha städat där i helgen, men jag hade ju liksom lite fullt upp... Som tur är har de studiedag så jag kan städa ostört idag istället. Det brukar ta drygt 2 timmar att städa. Sen måste jag tillbaka till jobbet och jobba till 21. Någon gång under dagen skulle jag behöva förbereda mig inför morgondagens projektledarutbildning dessutom. Jag ska ha ett avsnitt om projektets olika delar. Vet knappt hur mycket tid mitt lilla pass ska ta. Måste nog kolla upp det...

Nä, nu ska jag gå iväg med en laddning sopor och gå och kolla om jag glömt mobilen i bilen för jag kan inte hitta den.

Sån't e livet...

Tiden går...

Och så var man ett år äldre. Känns inget speciellt alls faktiskt. Min far kunde förståss inte släppa att jag bara har några år kvar till 40... Men va fan... är inte det det nya 30?
Hade i alla fall en väldigt stressig dag igår. Eftersom jag aldrig är hemma så hade jag ju självklart inte hunnit städa. Och av samma anledning så var gårdagen den enda dag då jag kunde få en tvättid... så jag började därför tvätta kl.7 på morgonen. Kul? Inte direkt.
Tanken var att jag skulle bjuda på smörgåstårta från kl.13. Men min vana trogen så blev jag lite efter i planeringen. Jag hade gjort det mesta på tårtorna i fredags kväll, men garneringen var kvar att fixa. Farsan fick skala räkor när han kom och vid 15-tiden var allt i alla fall redo. Det braiga i det hela är att de flesta av gästerna inte kom förän då så det gjorde ju inget att jag var sen. =)

När vi kalasat klart hemma hos mig åkte jag och min mor med Mirre upp till farmor AB. Eftersom jag jobbat idag så har hon varit där och hon måste vara kvar där till på onsdag eftersom jag jobbar både imorgon kväll och på tisdag kväll. Ingen rast ingen ro. Men förhoppningsvis kan vi få en nice semester i sommar....

Till syvene och sist blev det i alla fall en helt okey födelsedag. Trevligt sällskap och bra presenter. Smörgåstårtorna var jäligt goda dessutom!

Hade till på köpet turen att ha min mor som nattgäst. Så när jag kom hem från jobbet nu på kvällen så var all disk från gårdagen undanröjd. Man tackar!

Tjarå!

Helt slut

Nu har jag suttit ett par timmar och försökt förbereda inför det pass om Härskartekniker som jag tänkt ha under seminariet i Budapest. Berit Ås tankar kring detta används ju främst i ett genusdiskusionskontext... men jag ska försöka sätta härskarteknikerna i ett ungdomsperspektiv. Eftersom det ju handlar om maktstrukturer så borde det ju inte vara begränsat till maktförhållandet mellan könen. Eller? Hur ofta har man inte som ung människa blivit fullkomligt överkörd av någon som är äldre än man själv? Hur ofta har man inte blivit tittad på som att "du ska nog inte yttra dig om detta eftersom du levat hälften så länge som jag. Så du förstår nog inte riktigt detta"? Och sen får man det där sneda, lätt nedvärderande, leendet....
Det har hänt mer än en gång att när jag yttrat mig i något ärende så har mötet fortsatt som om mitt inlägg i debatten aldrig ägt rum. Vad gör man åt detta? Jag för min del försöker jobba för att stärka ungdomarna omkring mig, och ta deras yttranden på allvar. Jag brukar ofta säga att våran gamla distriktskonsulent är min ledarförebild på detta område... han gav verkligen oss ungdomar utrymme att engagera oss och han kämpade verkligen för att vi alltid skulle få ta plats. Hoppas att det finns en himmel och att Åke kan se mig därifrån och att han är stolt över att jag försöker leva som han lärde.

Hej på re'!

Master Suppression Techniques

Check out this SlideShare Presentation:

Master Suppression Techniques

View more presentations from June Edvenson.