Idag var första gången på länge som min chef sa rätt ut att hon tyckte att en sak jag gjort var bra. Tänk att det ska vara så svårt att ge folk beröm och bekräftelse. Min chef är ju inte direkt ensam om att allt som oftast bara ta för givet att man ska förstå att man gör ett bra jobb. Vi behöver alla faktiskt höra det, vi behöver att någon formulerar i tydliga ordalag vad det är som är bra med just mig. Det är inte lätt - jag vet! Jag borde också ge mina kollegor beröm lite oftare. Fast det är väl visserligen inte bara ens kollegor man behöver bekräfta. Och förresten... om ingen annan talar om för dig hur bra du är, så kan man ju alltid göra det själv. Fast jag kan av egen erfarenhet berätta att du kommer att upplevas som fruktansvärt dryg. Men det kan det vara värt. Jag och några vänner från ridsporten körde ofta med att vi liksom konstaterade att "fy fan va vi är bra". Jag lovar att man tror på det efter ett tag. Testa! Jag märker då och då att jag faller in i det där fortfarande. Det blir som en tvångsgrej.... förmodligen för att man inte direkt får höra det från andra så ofta. Vad är det vi är rädda för? Är det fortfarande idiot-Jante som spökar: Låt för 17 inte nån tro att hon eller han är bra på en grej... Det kan ju stiga personen i fråga åt huvudet fullständigt.
Vad var det nu jag hade gjort så bra idag? Jo föremålet för berömet var en skrivelse till styrelsen med mina tankar och idéer kring Fyrisgårdens internationella arbete och varför interkulturellt lärande är viktigt för vår verksamhet. Så nu är det bara att hoppas på att de blir övertygade. =)
Over and out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar